Del 2: Meningar och satser

I den här delen ska vi gå igenom meningar och satser, som inte är samma sak när man pratar om språkets struktur. Vi börjar med begreppet mening och går därefter vidare till huvudsatser och bisatser.

Två saker utmärker en mening. Det första är att en mening ska utgöra en sammanhängande enhet när det gäller innehållet och på så sätt avgränsas mot innehållet i meningar som står före och efter. Det andra är att en mening ska inledas med stor bokstav (versal) och avslutas med ett så kallat stort skiljetecken. Stora skiljetecken är punkt, frågetecken och utropstecken. Av dessa är punkt det absolut vanligaste skiljetecknet. Det som står mellan stor bokstav och stort skiljetecken kallas grafisk mening. Här är några exempel på grafiska meningar där innehållet mellan versalen och skiljetecknet hör samman med varandra men är avgränsat gentemot innehållet i de andra meningarna:

Månen består av sand, sten och grus. Det finns över en halv miljon kratrar på månen. Vart tredje år får månen ett blåaktigt sken.

Exempelmeningarna ovan är dessutom exempel på huvudsatser. Det betyder att meningen inte bara hänger ihop innehållsmässigt, utan också att den innehåller ett finit verb (består, finns och får) och en nominalfras som hör ihop med det finita verbet. I den första och den tredje meningen är det nominalfrasen månen, och i den andra mening nominalfrasen det.

Men huvudsatser kan också sättas ihop till en längre grafisk mening. Då används en konjunktion för att foga samman huvudsatserna. De vanligaste konjunktionerna är och, men, eller, för och så. Lite mindre vanliga är samt och ty.

Titta nu på det utbyggda exempelmeningarna:

Månen består av sand, sten och grus, och därför är den ganska ogästvänlig. Det finns över en halv miljon kratrar på månen, men andra månar har många fler kratrar än så. Vart tredje år får månen ett blåaktigt sken, och då ser den inte alls ut som den brukar.

Exemplet består fortfarande av tre grafiska meningar, men nu innehåller varje grafisk mening två huvudsatser som fogats samman med hjälp av en konjunktion. De tillfogade huvudsatserna innehåller varsitt finit verb (är, har och ser) och varsin nominalfras som hör ihop med det finita verbet, nämligen den i den första och tredje grafiska meningen och månar i den andra.

Bisatser

Hittills har vi gått igenom fem olika språkliga byggstenar som bygger upp en mening: verbkedjan, nominalfrasen, prepositionsfrasen, adjektivfrasen och adverbfrasen. Nu har turen kommit till bisatserna, som är större byggstenar än fraserna men som fortfarande är byggstenar i en mening. Du kommer att få lära dig hur bisatser är uppbyggda, vad som är speciellt med bisatser hur man ska kunna hitta bisatser i en mening.

Bisatser och huvudsatser har en viktig egenskap gemensam, nämligen att de måste innehålla ett subjekt och ett – men bara ett – finit verb. Det är det som gör att de kallas satser och inte fraser. Men i övrigt skiljer sig bisatserna från huvudsatserna på några olika sätt:

• En bisats inleds av en bisatsinledare.

• En bisats är en del av en huvudsats eller en annan bisats.

• I en bisats står negationer (som inte) före det finita verbet.

• En bisats inleds av en bisatsinledare

En bisats inleds alltid av en bisatsinledare som kopplar ihop innehållet i bisatsen med innehållet i resten av meningen. Bisatsinledarna kan vara ord som tillhör ordklassen adverb (som när eller varför), ordklassen pronomen (som som) eller ordklassen subjunktion. Här måste vi alltså ta en titt på den nya ordklassen subjunktioner. Den är ny för er, men den är också ganska ny över lag när man diskuterar ordklasser. Tidigare har vi sagt att konjunktioner binder ihop exempelvis två huvudsatser – som i exemplet om månar tidigare – eller två fraser. Subjunktioner sätter i stället samman ett underordnat led med ett överordnat, det vill säga en huvudsats med antingen en bisats. Exempel på vanliga subjunktioner är att och eftersom.

Exempel på bisatser är de understrukna delarna av meningarna nedan. Bisatsinledaren är markerad med fetstil.

Bisatser kan alltså inledas av ord från ordklasserna subjunktioner, adverb och pronomen. Här följer en tabell över de vanligaste subjunktionerna, men det finns alltså fler. Uppställningen kan hjälpa dig när du ska lära dig att identifiera bisatser i en mening. Subjunktionerna är uppställda med utgångspunkt i vilken typ av information som ges i bisatsen: eftersom ger information om en orsak och när om ett tidsförhållande, till exempel.

De adverb som kan fungera som bisatsinledare är frågeord som när, var, hur och varför. bisatserna är understrukna i exemplen nedan, och bisatsinledarna är markerade med fetstil.

De pronomen som kan fungera som bisatsinledare är som, vars och vilket/vilken/vilka. Bisatserna är understrukna i exemplen nedan, och bisatsinledarna är markerade med fetstil.

• En bisats är en del av en huvudsats eller en annan bisats

En bisats är alltid en del av något annat, och det betyder att de inte klarar sig på egen hand. Din språkkänsla säger nog att inget av de fem exemplen ovan skulle fungera att ha som en egen mening. Stjärnmarkeringen (*) betyder att exemplet är grammatiskt inkorrekt.

I och för sig skulle man kunna säga att några av meningarna kunde vara ett muntligt svar på en fråga som ”Varför vill Lisa ha mer snö?” eller ”När blir hon glad?”, men de är inte självständiga syntaktiska meningar och fungerar inte i skrift.

• I en bisats står negationer (som inte) före det finita verbet.

Att en bisats har satsadverbialet på ett annat ställe än en bisats visar att bisatserna har en annan ordföljd än huvudsatserna. Och så är det faktiskt, men man kan nästan bara se det om satsen innehåller en negation. Som du nog minns är en negation ett ord som tillhör ordklassen adverb, och den vanligaste är inte. Vi utgår från meningarna nedan för att få syn på ordföljden. Den första meningen är en huvudsats, och där står inte efter det finita verbet äter. Den andra meningen består av en huvudsats som innehåller en bisats. Bisatsen är eftersom Lisen inte äter importerad frukt, och där står det andra exemplet står inte istället före det finita verbet.

Det är ordningen mellan det finita verbet (äter) och negationen (inte) som ligger till grund för svenskans så kallade BIFF-regeln. Förkortningen står för ”i bisats står inte före finitet”. Om man har svenska som sitt förstaspråk kan man med hjälp av BIFF-regeln ”höra” om en sats är en huvudsats eller en bisats eftersom språkkänslan talar om att ordföljden i en bisats som bryter mot BIFF-regeln inte känns naturlig.

*Pelle handlar alltid närodlat eftersom Lisen äter inte importerad frukt.

I de exempelmeningar som vi hittills har tittat på har bisatserna stått långt bak i satsen. Men i alla fall vissa typer av bisatser kan också stå först i meningen. Bisatsen är understruken. Att det är en bisats kan man se eftersom det finns en bisatsinledare (eftersom och när) och negationen inte skulle hamna före det finita verbet tycker i den andra meningen och det finita verbet snöar i den tredje meningen.

Typer av bisatser

Nu är det dags att titta närmare på vilka typer av bisatser det finns. Det finns tre olika typer av bisatser:

• Adverbiella bisatser

• Nominala bisatser

• Relativa bisatser

De olika typerna av bisatser ger olika sorts information i en mening, och de har därför olika uppgifter både i en mening och i en text.

Adverbiella bisatser

Adverbiella bisatser ger tilläggsinformation till en sats, precis som adverbfraser och prepositionsfraser gör. Man får helt enkelt veta mer om det som händer. Vi tittar på meningarna nedan, där de adverbiella bisatserna är understrukna.

I exemplen ovan kan man se två saker som är speciella för de adverbiella bisatserna. För det första kan de adverbiella bisatserna stå på två olika platser: de står antingen först eller sist i meningen.

För det andra klarar sig meningarna bra utan de adverbiella bisatserna: Råttorna dansar på bordet och Alla niorna satsade hårt på skolan är grammatiskt korrekta.

Om man tar bort en adverbiell bisats som står först i meningen får man i och för sig en fråga och inte ett påstående, men meningen fungerar i vilket fall som helst och kan enkelt göras om till ett påstående.

Även om de adverbiella bisatserna inte måste vara med för att meningen ska fungera grammatiskt så har de en viktig uppgift att fylla för att visa hur olika delar av innehållet förhåller sig till varandra. I exemplen framgår det tydligt när råttorna vågar sig fram och vad som är orsaken till att alla niorna satsade hårt på skolan. Det får man inte reda på utan de adverbiella bisatserna när katten sover och eftersom det var svårt att komma in på gymnasiet.

Nominala bisatser

En nominal bisats inleds oftast av subjunktionen att, som den understrukna bisatsen i Lotta såg att cykeln var borta. Nominala bisatser är inte något man kan välja att använda eller inte använda eftersom resten av huvudsatsen inte klarar sig om man tar bort en nominal bisats. Om man jämför med de adverbiella bisatserna – som kan strykas utan meningen blir felaktig – är de nominala bisatserna alltså något helt annat.

Detta blir tydligt i exemplen nedan där verben anser och tycker behöver ha en nominal bisats för att meningarna ska bli grammatiskt korrekta: *Coachen anser och *Eleverna tycker bryter nog mot de flesta språkbrukarnas språkkänsla.

Nominala bisatser beter sig ungefär som nominalfraser, och på samma sätt som nominalfraser kan de bytas ut mot ett pronomen, nämligen det. Detta blir tydligt om vi går tillbaka till exemplen precis ovanför, där bisatserna att Liv simmar ett oerhört fint ryggsim och att kurslitteraturen borde ha bytts ut kan bytas ut mot pronomenet det:

Nominala bisatser inleds alltså väldigt ofta av subjunktionen att, men de kan också inledas av något av frågeorden när, vem, var och varför, som tillhör ordklassen adverb. Men oavsett vilken inledare den nominala bisatsen har så måste bisatsen alltid vara med för att meningen ska fungera.

Relativa bisatser

Den trejde typen av bisats är den relativa bisatsen. Relativa bisatser ger tilläggsinformation till ett nominal, alltså en nominalfras med ett substantiv eller ett pronomen som huvudord. Detta gör att de relativa bisatserna beskriver och ger tilläggsinformation till nominalet. Såhär kan relativa bisatser se ut; bisatserna är understrukna.

I relativa bisatser är bisatsinledaren ett pronomen (som som eller vars). Men det mest utmärkande för de relativa bisatserna är att de finns inuti den nominalfras som de beskriver. De utgör helt enkelt inte några egna byggstenar. Om man delar in exempelmeningarna ovan i fraser blir det alltså såhär: