inskick 8
I den här modulen arbetar vi med det centrala innehållet "Det svenska språkets grammatik, däribland hur ord, fraser och satser samspelar i språket. Analys av det svenska språkets uppbyggnad i olika typer av texter."
Modulen består av fyra delar: Mer om verbfraser, Fraser, satser och satsdelar: satsanalys, Satsschemat samt Svenska språkets ordföljd.
På Nivå 1 fick du lära dig att verbfraserna innehåller finita och infinita verbformer. De finita verbformerna kan klara sig själva i en mening. Man kan testa om en verbform är finit eller infinit genom att sätta jag eller det framför verbformen. Då säger språkkänslan att jag springer, Amir handlade mat och det regnar fungerar bra, men däremot inte *jag springa, *Amir handlat och *det regna. Verben springer, handlade och regnar är alltså finita verbformer, medan springa, handlat och regna är infinita former.
Svenskan har två finita verbformer. Dessa kallas presens och preteritum. Om man förenklar lite kan man säga att presens betecknar något som händer nu och preteritum något som hände förut. Exempel på presens är har, springer, läser, tänker och handlar. Preteritum av samma verb är hade, sprang, läste, tänkte och handlade.
Svenskan har också två infinita verbformer. Svenskans två infinita verbformer kallas infinitiv och supinum. Exempel på infinitiv är ha, springa, läsa, tänka och handla. Supinumformen av samma verb är haft, sprungit, läst, tänkt och handlat. Inget av dessa verb klarar sig på egen hand i en mening utan att meningen låter märklig.
De finita och infinita verbformerna kan ses som byggstenar, och av dessa bygger man svenskans tempus. När finita och infinita verb samarbetar så blir den finita verbformen hjälpverb och den infinita verbformen blir huvudverb. Här fokuserar vi på svenskans sex vanligaste tempus: presens, preteritum, prefekt, pluskvamperfekt, futurum och futurum preteritum.
| Tempus | Exempel | Byggsten eller byggstenar |
|---|---|---|
| Presens | Jag springer fem kilometer. | Presensformen springer |
| Preteritum | Jag sprang fem kilometer. | Preteritumformen sprang |
| Perfekt | Jag har sprungit fem kilometer. | Presensformen har + supinumformen sprungit |
| Pluskvamperfekt | Jag hade sprungit fem kilometer. | Preteritumformen hade + supinumformen sprungit |
| Futurum | Jag kommer att springa fem kilometer. | Presensformen kommer (att) + infinitivformen springa |
| Futurum preteritum | Jag skulle springa fem kilometer. | Preteritumformen skulle + infinitivformen springa |
MISSING EXERCISE: `02_01_01_01`
I avsnittet om verbfrasen fick du veta att en svensk verbfras kan bli ganska lång, som De skulle ha velat kunna köpa bilen. Att verbraserna kan bli så långa beror på att vi kan använda många hjälpverb (skulle ha velat kunna) före huvudverbet (köpa). Kan du konstruera en ännu längre verbfras? Vad är som bestämmer när en verbfras är maximalt utbyggd? Går det att kasta om ordningen mellan hjälpverben? Vad händer med innehållet i meningen om man byter plats på hjälpverben? Ändras betydelsen?
Nu vet du vilka olika tempus som finns i svenskan och vilka verbformer som bygger upp dem. För att komplettera beskrivningen av verbfraserna ska vi utgå från exemplen nedan och introducera verbpartiklar:
EXA 02-01-01-01
När man läser meningarna upptäcker man att orden upp, över och ner hör nära ihop med verben letade, körde och slog. De hör faktiskt så nära ihop med varandra att upp, över och ner kallas verbpartiklar. Verbpartiklar är en egen ordklass, och verbpartiklarna utmärks av att de har mer betoning än själva verbet i meningen: upp betonas mer än letade, över betonas mer än körde och ner betonas mer än slog. När du i fortsättningen letar upp verbfrasen i en mening ska du låta verbpartikeln vara med i kedjan av verb, även om verbpartikeln inte är en verbform.
MISSING EXERCISE: `02_01_01_02`
Verb kan vara aktiva eller passiva, och den passiva formen kan uttryckas genom verbets s-form. Det är alltid huvudverbet som får den passiva formen.
EXA 02-01-01-02