Satsradningar
En satsradning betyder att det står flera huvudsatser efter varandra som bara avskiljs med ett kommatecken. Ett exempel är följande:
Att kämpa för rättvisa var en stor sak under 1900-talet, hjälteidealet handlade om att vara stark och modig.
Var och en för sig är de både huvudsatserna oproblematiska och korrekta, men eftersom det bara står ett kommatecken mellan dem så resulterar konstruktionen i en satsradningskonstruktion. I en satsradning saknas information om hur de båda huvudsatserna hör samman. Läsaren får nämligen inte veta hur den andra huvudsatsen hör ihop med den första.
För att komma till rätta med satsradningar gäller det att tydligt visa hur de olika satserna hör samman. Om satserna hör samman så mycket att de ska vara delar av samma mening så gäller det att binda ihop dem med en konjunktion (som och, men, eller, för eller så). Beroende på hur satserna hör samman kan man använda en konjunktion som och eller en subjunktion som eftersom. Om man använder och så visar man att den senare satsen är ett tillägg till den första, medan eftersom visar att det finns en orsaksrelation mellan satserna. Om de båda satserna inte hör så tätt samman innehållsmässigt så kan man dela upp dem i två olika meningar och använda stor bokstav och punkt för att separera dem. De olika alternativen visas nedan. Poängen är att det blir skillnad i innehållet beroende på vilken relation satserna har till varandra, och den relationen ska läsaren inte behöva gissa sig till.
Att kämpa för rättvisa var en stor sak under 1900-talet, och hjälteidealet handlade om att vara stark och modig.
Att kämpa för rättvisa var en stor sak under 1900-talet, eftersom hjälteidealet handlade om att vara stark och modig.
Att kämpa för rättvisa var en stor sak under 1900-talet. Hjälteidealet handlade om att vara stark och modig.
Vi tittar på några exempel till, hämtade ur en och samma text. De huvudsatser som utgör delar i satsradningen är avgränsade med ett lodrätt streck. I det första exemplet är det två huvudsatser som utgör satsradningen, och i det andra exemplet är det tre huvudsatser som är staplade efter varandra.
| Trots att filmen är baserad på boken kan en film inte förmedla samma information som en bok kan HS |, man kan inte med bild visa hur en karaktär tänker HS |.
| Både boken och filmen följer samma dramaturgiska kurva HS |, de börjar med en introduktion till miljön och karaktärerna HS |, sedan börjar spänningen trappas upp hela tiden HS |.
För att ett innehåll av det här slaget ska nå fram krävs att sambanden mellan satserna framgår tydligt. När satsradningarna har arbetats bort från exemplen så kan det se ut såhär.
Trots att filmen är baserad på boken kan en film inte förmedla samma information som en bok kan, eftersom man inte med bild visa hur en karaktär tänker.
Både boken och filmen följer samma dramaturgiska kurva. De börjar med en introduktion till miljön och karaktärerna, och sedan börjar spänningen trappas upp hela tiden.
Notera att det alltid är bättre att undvika satsradningar än att låta läsaren själv lista ut hur satserna hör samman – annars är det inte säkert att läsaren förstår innehållet på det sätt man hade tänkt. Dessutom bryter satsradningskonstruktionen mot svenska språkets skrivregler på så sätt att två huvudsatser läggs inom en och samma grafiska mening utan att det finns en konjunktion som och, men eller eller som binder samman huvudsatserna.
Grundläggande kommatering
Kommatecken ska underlätta läsningen, och i svenskan har vi numer tydlighetskommatering. Ett kommatecken ska signalera en kort paus i läsningen och underlätta förståelsen av innehållet. I vissa konstruktioner ska man därför använda kommatecken, och i några andra ska man inte använda kommatecken. I vissa fall får man välja, och då beror det ofta på meningslängden om det är lämpligt att sätta ut ett komma eller inte.
Sätt alltid ut kommatecken mellan huvudsatser som samordnas med hjälp av en konjunktion (som och, men och eller).
Elevkårsordföranden ville godkänna förslaget, men de flesta medlemmarna var emot.
Stora arealer av regnskog skövlas varje månad, och därför får djuren det allt svårare att överleva.
Tänk på att det inte blir korrekt att foga samman två huvudsatser med kommatecken utan att använda en konjunktion eftersom man då gör en satsradningskonstruktion.
Sätt också ut kommatecken vid uppräkning, runt extrainformation som ges i form av inskott – det vill säga meningen fungerar även utan inskottet – och före självständiga exemplifieringar och andra tillägg.
- Uppräkning
- För att få betyget A i svenska måste du kunna skriva korrekta meningar, föra abstrakta resonemang och motivera dina åsikter.
- Inskott med extrainformation
- Rätten till gratis skolgång, som är självklar i Sverige, är kontroversiell i många länder.
- Exemplifiering
- Det blir svårt för människor som har lägre utbildning, till exempel yngre personer och analfabeter.
Tänk på att kommatecken i vissa fall också kan förändra betydelsen i en mening; exemplet med kommatecken har inte alls samma innebörd som exemplet utan kommatecken.
De åt lunch på en mindre, fräsch restaurang.
De åt lunch på en mindre fräsch restaurang.
Diskutera och resonera Att låta kommatecknen styra betydelsen
Det relativa pronomenet som inleder relativa bisatser, som i Jag fick äntligen biljetter till konserten som jag så gärna ville gå på. Pronomenet som blir viktigt att fundera på också när det gäller användningen av kommatecken. Läs igenom exempelparen nedan. Tycker du att meningarna betyder olika saker beroende på om det finns några kommatecken eller inte? Varför blir det en skillnad? Vad betyder meningen med respektive utan kommatecken runt den relativa bisatsen? Och hur skulle man skriva om meningarna sig så att inte kommatecknen avgör tolkningen?
- Tjejer, som har bättre betyg än killar, kommer oftast in på sitt förstahandsval till gymnasiet.
- Tjejer som har bättre betyg än killar kommer oftast in på sitt förstahandsval till gymnasiet.
- Tjänstemän, som har hög månadsinkomst, ska inte klaga på lönen.
- Tjänstemän som har hög månadsinkomst ska inte klaga på lönen.
- Barn, som äter godis nästan varje dag, har betydligt sämre tandhälsa.
- Barn som äter godis nästan varje dag har betydligt sämre tandhälsa.
Ofullständiga meningar och meningsfragment
I texter som inte är skönlitteratur är det en regel att en huvudsats ska innehålla ett subjekt och ett finit verb, som i exemplen nedan. Huvudsatsen ska kunna utgöra en egen grafisk mening – den inleds med stor bokstav (versal) och avslutas med en punkt. Så ser också de allra flesta meningar ut som man läser i exempelvis tidningar och läromedel. För tydlighets skull är subjekten man och jag liksom de finita verben har och gillar understrukna i exemplet.
Man har infört en supermiljöpremie för hybridbilar.
Jag gillar inte att vi har fått färre lektioner i Idrott och hälsa.
I ofullständiga meningar uppfylls inte de krav som ställs på huvudsatser, utan den grafiska meningen kan sakna finit verb eller subjekt. Då kan det se ut som i den kursiverade delen av exemplen nedan. De ofullständiga meningarna Detta för att fler svenska bilister ska avstå från bensin som drivmedel och Ett ämne där man faktiskt får göra riktiga saker är alltså inga huvudsatser och är därför inte tillräckligt självständiga för att ”få” utgöra egna grafiska meningar. Innehållsmässigt fungerar de ofullständiga meningarna i exemplen som tilläggsinformation till det som sägs i huvudsatsen, men de får inget sammanhang utan huvudsatsen.
Man har infört en supermiljöpremie för hybridbilar. Detta för att fler svenska bilister ska avstå från bensin som drivmedel.
Jag gillar inte att vi har fått färre lektioner i Idrott och hälsa. Ett ämne där man faktiskt får göra riktiga saker.
Man hade kunnat låta de ofullständiga meningarna bli delar i de redan fullständiga huvudsatserna. Då behöver de ofullständiga meningarna plötsligt inget eget subjekt och finit verb. Det skulle kunna se ut såhär:
Man har infört en supermiljöpremie för hybridbilar för att fler svenska bilister ska avstå från bensin som drivmedel.
Jag gillar inte att vi har fått färre lektioner i Idrott och hälsa, som är ett ämne där man faktiskt får göra riktiga saker.
Om det som står mellan versal och punkt helt och hållet saknar ett verb talar man om meningsfragment istället för ofullständiga meningar. I textutdraget nedan finns två exempel på meningsfragment. Dessa är understrukna.
Idag så är det svenska språket mycket påverkat av det engelska språket. Detta beror på mycket. Historia, handel, men till stor del också sociala medier. Anledningen till att det engelska språket påverkar svenska språket är enkelt, men då måste vi gå ända tillbaka till industrialismen. Mer specifikt, industriella revolutionen. Då var människor från hela världen tvungna att kommunicera med varandra för att kunna sälja, köpa och tjäna mer.
Ofullständiga meningar och meningsfragment ligger nära talspråket, och av det skälet ska de undvikas i exempelvis utredande, informerande och vetenskapliga texter.
Valet mellan de, dem och dom
Vi ska nu gå igenom reglerna för svenskans personliga pronomen de och dem. Här gäller att formen de används när pronomenet är satsens subjekt, och formen dem används när pronomenet är direkt objekt, indirekt objekt eller prepositionsobjekt.
Så är regeln, men det är inte ovanligt att både unga och vuxna skribenter använder objektsformen dem även när nominalfrasen fungerar som subjekt, alltså den som ”gör” något i satsen. Det gäller alltså också skribenter som har svenska som sitt förstaspråk. Då kan det se ut såhär – de felaktigt använda formerna är stjärnmarkerade.
Vi försökte hjälpa dem, men *dem ville inte ha hjälp av oss. Istället ville *dem klara sig på egen hand. *Dem ville också vara med i tävlingen.
Det finns en ganska enkel förklaring till att de och dem kan vara svåra att hantera: båda formerna uttalas ju ”dom” var de än står i satsen, och man kanske saknar känslan för när man ska använda de och när man ska använda dem.
När en skribent väljer fel form av de och dem så är resultatet oftast att de väljer objektsformen dem också när det ska vara subjektsformen de. Däremot är det mycket ovanligt att de används i stället för dem när det är ett objekt, som i *Vi såg de inte.
Om man är osäker på om man ska välja de eller dem så kan engelskan vara till hjälp: formen de motsvarar engelskans they, och formen dem motsvarar engelskans them.
Ett alternativ skulle vara att istället använda talspråksformen dom. Men ett problem med att använda dom är att det fortfarande uppfattas som ett barnsligt och outvecklat sätt att skriva när man blir äldre.