Fraser, satser och satsdelar: satsanalys

Fraser och bisatser har tidigare beskrivits som byggstenar. Byggstenarna kan man se på på olika sätt, och då handlar det om deras form och deras funktion. Formen är det vi har sysslat med hittills, när vi nämligen har undersökt frasens uppbyggnad och struktur. Frasen får sin beteckning beroende på hur den är uppbyggd. På så sätt blir sekvensen det gröna äpplet en nominalfras, [NF], eftersom huvudordet är ett substantiv, äpplet. Detta gick vi igenom på Nivå 1.

Men en fras har också en funktion och är en satsdel. Funktionen handlar om hur frasen samspelar med andra fraser i satsen. Exempel på satsdelar är subjekt, predikat, objekt och adverbial. Antagligen har du redan arbetat med funktionen tidigare, men det kallades nog satslösning eller satsanalys. Vi använder exemplet med nominalfrasen det gröna äpplet igen.

Formen på det gröna äpplet är exakt densamma i de tre meningarna, nämligen nominalfras. Det som skiljer dem åt är funktionen och därmed satsdelen. I det första exemplet är det gröna äpplet satsens subjekt, men i det andra exemplet är det satsens objekt. Nominalfrasen det gröna äpplet får alltså olika satsdelsbeteckning i de två meningarna.

En analys av nominalfrasen det gröna äpplet i de två exempelmeningarna ser alltså ut såhär.

Det viktiga hittills är att det är hela frasen eller hela bisatsen som får en funktion och alltså är en satsdel, det vill säga inte bara huvudordet eller en del av frasen. Att ha detta klart för sig är väldigt viktigt när man ska göra en satsanalys. Det är därför som det är viktigt att man delar in fraser och bisatser på rätt sätt redan från början.

Innan vi går in på satsdelarna ska vi repetera fraser och bisatser från Nivå 1. Alla fraser har ett huvudord, och den ordklass som huvudordet tillhör ger namn till frasen: nominalfras, verbfras, prepositionsfras, adjektivfras och adverbfras. På Nivå 1 gick vi igenom följande fem fraser:

Mer om bisatser

Vi har tidigare gått igenom bisatser, som också är byggstenar i en sats. Bisatser måste innehålla ett subjekt och ett finit verb precis som huvudsatser, och det är det som gör att bisatserna är just satser och inte fraser. Men i övrigt skiljer sig bisatserna från huvudsatserna på några olika sätt:

• En bisats inleds av en bisatsinledare som till exempel eftersom, att, när, då, hur, så att, för att eller som.
• En bisats är en del av en huvudsats eller en annan bisats, och därför klarar den sig inte på egen hand utan är just en byggsten i en annan sats.
• I en bisats står negationer (som inte) före det finita verbet istället för efter det finita verbet som det gör i en huvudsats:

  Huvudsats: negationen inte står efter det finita verbet åkte:

  I somras åkte vi inte till Liseberg.

  Bisats: negationen inte står före det finita verbet åkte:

  Eftersom vi inte åkte till Liseberg i somras valde vi att åka till Gröna Lund.

  En bisats där negationen inte står efter det finita verbet åkte gör så att meningen blir ogrammatisk och bryter mot språkkänslan:

  *Eftersom vi åkte inte till Liseberg i somras valde vi att åka till Gröna Lund.

Fraser och satsdelar

När man talar om ordklasser fokuserar man på ett enda ord och ett ord i taget. När man talar om fraser handlar det istället om hur ord byggs upp till större enheter. Nu ska vi gå över till hur fraserna samspelar med varandra i meningen och vilken satsdel de får. Det är alltid hela frasen som får en satsdelsbeteckning. Det betyder att om man har gjort en korrekt indelning i fraser så har man också kommit en bra bit på väg.

Exemplen nedan visar att nominalfrasen min löpcoach kan ha satsdelsfunktionerna subjekt och objekt.

Exemplet visar att det är viktigt att skilja mellan hur ett led ser ut och vilken funktion det har. Frasbenämningen visar vilken form ett led har, och satsdelen anger funktionen.

Vi ska nu gå igenom de mest centrala av de så kallade primära satsdelarna. Att något är en primär satsdel betyder att det är en satsdel i en huvudsats – det är alltså alltid huvudsatsen man utgår från i en satsanalys.

Läromedel brukar presentera olika frågor som man kan ställa när man gör en satsanalys. Sådana frågor fungerar ofta dåligt och ibland inte alls, så man ska vara lite försiktig med dem, även om de kan vara användbara när man för första gången analyserar en sats.

Predikat

Predikatet är i de allra flesta fall identiskt med verbfrasen, det vill säga det finita verbet och eventuella infinita verb, verbpartiklar och reflexiva pronomen. Satsdelen predikat markeras inte på något annat sätt än med understrykning, som du gör när du delar in en text i fraser. I exemplen är alltså predikatet understruket.

Subjekt

Subjektet (SU) brukar ibland definieras som den som utför den handling som uttrycks av predikatet. Den definitionen fungerar ofta bra, men inte alltid. En mer användbar definition är att subjektet är den satsdel som står först i satsen eller direkt till höger om det finita verbet i en huvudsats.

Subjektet utgörs oftast av en nominalfras, som i exemplen ovan. Ett subjekt och ett predikat som består av ett finit verb brukar beskrivas som obligatoriska led i en sats, det vill säga subjekt och predikat måste finnas med för att meningen ska fungera.

Objekt

Förutom subjekt och predikat innehåller många satser ett objekt. Många av svenskans verb kräver ett objekt för att meningen ska fungera. Exempelvis bryter *Adriel köpte och *Chefen föreslog mot vår språkkänsla, och meningarna låter avhuggna – de behöver ett objekt för att inte låta fel.

Direkt objekt

Det direkta objektet (DO) betecknar vanligen den, det eller dem som blivit utsatta för den handling eller händelse som beskrivs av subjektet och predikatet. På så sätt hör det direkta objektet tätt samman med verbet.

Indirekt objekt

Det indirekta objektet utgörs alltid av en nominalfras, och för att det ska finnas ett indirekt objekt måste det i de allra flesta fall också finnas ett direkt objekt i satsen. På samma sätt som verb kan behöva ett direkt objekt för att fungera så finns det verb som kräver indirekta objekt och alltså involverar tre olika nominalfraser: klubben, segraren och pokalen i det första exemplet, Carl, mormor och julkort i det andra och Lucas, honom och armband i det tredje.

Det indirekta objektet står före det direkta objektet så länge subjektet står först. För att det ska finnas ett indirekt objekt måste det i de allra flesta fall också finnas ett direkt objekt i satsen.

Prepositionsobjekt

En lite ”nyare” satsdel är prepositionsobjektet (PrepO). Som namnet visar är prepositionsobjektet en prepositionsfras, men den har samma relation till predikatet/verbet som ett indirekt objekt eller ett direkt objekt. Meningar med ett indirekt objekt kan skrivas om så att de istället konstrueras med ett prepositionsobjekt.

TODO: Jämför layout?

Men det finns också en annan variant av prepositionsobjekt, nämligen när prepositionsobjektet ersätter ett direkt objekt. Denna form av prepositionsobjekt visas i exemplen nedan. Här gäller att verben längtade och tänkte inte är ”färdiga” om man inte får information om vad eleverna längtar efter eller vad Sofia tänkte på. Här krävs alltså någon form av objekt: fraserna efter jullovet och på sin mormor. Och eftersom dessa fraser inleds av en preposition så blir de prepositionsfraser, som i sin tur blir prepositionsobjekt i satsen.

Adverbial

Adverbial är fraser som ger tilläggsinformation till verbfrasen, och därför är adverbial nästan aldrig nödvändiga för att en mening ska fungera grammatiskt. Det finns två olika typer av adverbial: innehållsadverbial och satsadverbial.

Innehållsadverbial

Innehållsadverbial är ett samlingsnamn för fraser som ger information om tid, sätt, rum eller omständighet (bland annat), alltså när, hur, var eller varför något sker. Fraser som anger tid blir tidsadverbial och fraser som anger sätt bli sättsadverbial. På samma sätt blir fraser som anger rum rumsadverbial. Om en fras inte tydligt ger information om tid, sätt eller rum blir det ett omständighetsadverbial. Med ett gemensamt namn kallas dessa för TSRO-adverbial.

I exemplen framgår det att adverbfraser, prepositionsfraser, bisatser och även nominalfraser fungerar som TSRO-adverbial. Detta visar ännu en gång hur viktigt det är att dela in en sats i fraser först och därefter se vilken funktion var och en av fraserna har.

Satsadverbial

När tilläggsinformationen inte specifikt rör något som har med verbfrasen att göra utan istället påverkar innehåller i hela satsen så kallas adverbialet för satsadverbial. Satsadverbial är till exempel negationen inte och andra adverbfraser som kanske, ju och alltså.

Om du tar bort satsadverbialet från exemplen ser du tydligt att betydelsen blir lite annorlunda.

Agent

I en sats där verbet är passivt finns det ibland en agent, som representerar den som faktiskt utför den handling som uttrycks av predikatet. Som agent fungerar bara prepositionsfraser som inleds med prepositionen av. Det som är agent i en passiv sats blir subjekt i satsen om verbet görs om till aktivt.

skrivs alltså i en aktiv sats om till

Här kommer några fler exempel med agent.

Subjektiv predikativ

Satsdelen subjektiv predikativ (SP) är speciell på så sätt att den är obligatorisk efter vissa verb. De vanligaste verben är vara, bli, heta och kallas. Så fort satsen innehåller något av dessa verb får den fras som hör samman med subjektet funktionen subjektiv predikativ.

Fler Övningar

Hittills har exemplen inte innehållit några bisatser, men även bisatser har ju en funktion i satsen och ska därför förses med en satsdelsbeteckning på samma sätt som fraserna. I exemplen nedan är fraserna och bisatserna redan markerade, så din uppgift är att ange vilken satsdel de olika fraserna och bisatserna har. Verbfrasen, som är predikatet, är redan markerad och klar.